Miss mum

Är lite trött och allmänt degig.

Kaspians nattning har alltid gått jättebra, jag har lagt honom i sin säng, suttit bredvid i kanske tio minuter och strukit honom på magen och pratat/sjungit. Sedan har jag gått ut och han har gråtit kanske en minut sedan somnat. Jätteskönt men de senaste två kvällarna har han gråtit och gråtit helt hysteriskt när jag gått ut. Jag har bestämt att vänta tio minuter innan jag gått in och börjat om.
Dvs att jag har tagit upp honom och vaggat honom lugn och sedan lagt ner honom igen osv.. Men han har gråtit lika hysteriskt varje gång och efter 3-4 gånger lät jag honom somna i min famn.

Så vill jag inte ha det, jag vill varken att han ska somna vid bröstet eller i min famn då det blir så krångligt om någon annan ska lägga honom.

Jag tänker försöka några kvällar till med den vanliga metoden. Rikard tror att han behöver förstå att han måste somna i sängen och att han inte får somna i min famn och då kommer somna direkt så jag skulle alltså vara konservativ.
Aja, ville bara skriva av mig lite, är lite nere då hans nattning alltid gått så galant!

Mammagruppen var helt underbar. Supertrevliga tjejer och barn, Kaspian börjar upptäcka andra barn mer och mer och det är så kul!
En syster till en mamma var med och hon var höggravid och alla mammor fick något magiskt i blicken och tittade tindrande på hennes mage. Jag tror alla saknar den magen och den känslan.

Jag hade en väldigt "bra" graviditet, hade endast lite ryggont i slutet av graviditeten och mådde illa ibland, annars inget! Jag gick långa promenader i högt tempo dagen innan Kaspian tittade ut.
Dock känner jag att graviditeten kommit lite i skymundan iomed att jag gick igenom den värsta sorgen under de månaderna och jag kan säga att sorgen växte sig större ju mer magen växte, det blev bara ett tydligare och tydligare tecken på att det var fel. Han skulle ha varit här och upplevt miraklet tillsammans med mig.
Just nu tror jag att jag kommit över den värsta sorgen, jag vet att han aldrig kommer igen men jag har inte accepterat det. Jag gråter inte såmycket längre utan är ganska likgiltig och apatisk på något sätt i bearbetningen. 

 Hade grna skrivit vidare men herren i huset vill ha leksällskap ;)

Var det förresten någon som såg Oprah imorse (10.40) ?? En kvinna var där som hade förlorat både sin son och man i en flygolycka och hon sa såå många tänkvärda och otroligt kloka ord jag hade velat skriva upp men jag hade Kaspian i famnen och var allmänt distraherad av annat, finns det att se någonstans?

Vet ni!
Jag ska för första gången sedan Kaspian föddes vara utan honom en hel kväll!
Rikard ska passa, och jag ska äta på restaurang med en gammal väninna från gymnasietiden!
Ska bli superkul, är nervös men tror att det kommer gå bra! Jag har precis nattat honom och han brukar vakna igen vid två och då är jag ju hemma!

Jaja, skulle bara dokumentera denna stoora kväll! ;)

Bor hos Rikard nu vilket är superskönt, lite mer centralt.
Han har föreläsningar den här veckan och börjar då inte förrän vid 2 så vi hinner göra mycket tillsammans.

Kaspian är så duktig, han sover på precis som vanligt i sina rutiner trots att vi flänger lite hit och dit.

Skulle bara säga att vi lever, nu ska jag äta frukost!

Imorgonbitti tar vi bilen ner till Kalmar igen. Orkar inte vara kvar här just nu. Vill vara nära mamma och pappa och graven.
Stannar alltså ett längre tag, har inte bestämt mig. Kan bli en vecka kan bli två månader.
Bor först hos mamma sen har Rikard erbjudit sig att vi får bo hos honom.
Hoppas Kaspian klarar allt detta flyttande. Jag hopps och tror att han är någorlunda van och att han inte märker av det så himla mycket.

Men jag ska försöka njuta så mycket jag bara kan av att gå på gatorna jag gick handihand på med honom som nykär, -ensam fast nu handihand med vårat barn.

Kommer alltså inte bli så mycket bloggande, Hoppas ni har överseende!

Förresten har min gode vän Julia börjat blogga vilket jag tycker är kul för hon lever ett tokkaosigt liv och hon älskar det ;) Hon har varit med på en del mammaträffar också trots att hon har en äldre son men hon kände inte för sin mammagrupp men våran trivdes hon i! Så hennes får ni läsa nu när jag försvinner lite halft!

Massa kramar till er!!!

Idag har mitt liv blivit lite lättare då jag har haft en kille här som satt in min nya diskmaskin!
sköntsköntsköönt.  
Kaspian är lite jobbig då han bara ska vara näranära hela tiden och inte är nöjd förrän jag bär honom hela tiden eller har honom i babysele. Inte ens att ligga i vagnen dög så jag fick gå promenad med honom på magen vilket var lite tungt..
Vet inte om han håller på att bli sjuk eller bara är kelsjuk :-)

Blev förresten inget vin igår då Kaspian blev helt hysteriskt ledsen precis innan vi börjat äta och INGET dög förutom bröstet. Som tur var somnade han så vi fick en vuxenmiddag och jag drack inget vin ifall han skulle vara lika ledsen när han vaknade.
Linus och Bea har köpt ny lägenhet också, en trea. I samma område så jag kan fortsätta våldgästa dem ;)

Om en halvtimme ska prinsen sova, tänker natta honom i vagnen på balkongen så jag kan dammsuga och våttorka.
pussar

Har precis fixat mig klart och klätt på Kaspian finkläder och vi ska ta bilen till Linus och Beatrice för middag.
Tar med grötpulver och nattar honom där, har även med en flaska pumpad mjölk så jag planerar att ta ett glas vin =)
Tar taxi hem.
Kramar

Startade ju med rutinerna igår, gick superbra!
Just nu ligger han här på golvet bredvid mig och tränar nacken!
Natten var jättebra, ställde klockan på 02 och ammade honom och han somnade direkt efter.
Väckte honom vid nio, vi låg i sängen i nästan en timme, sedan upp, åt frukost och han somnade igen vid halv elva. Precis enligt schemat!
Hans rum är nästan helt färdigt vilket känns otroligt skönt.

På måndag blir det en snabbis till IKEA för spjälsängsinköp. Blir en Hensvik, enkel basic men som blir fin med färgstarka sängkläder=)
Kommer fortfarande flytta hans gamla säng på dagarna men det känns skönt att ha den nya inköpt.

Gnällisen börjar komma fram så det är mat som gäller, några skedar morotspure och  sedan mjölk!

Fortfarande håglös och matt men jag mår bättre. Kaspian är superglad och ler hela tiden så det är svårt att vara ledsen med en sådan älsklingsunge i samma rum!
Har precis kommit hem från IKEA, handlat lite grejer till Kaspians rum som ska bli HANS rum nu.
Just nu står det en del kartonger med Rouzbehs kläder och saker som jag ska skänka till öppen hand eller liknande.
Så det är kvällens projekt, sortera ur grejer ur rummet och möblera om lite praktiskare därinne.
Har tänkt att han så småningom ska sova därinne på dagarna men på nätterna i mitt rum, blir enklare när han ska ammas nattetid.
Är det någon som gjort så? Jag kommer alltså flytta hans säng från hans rum till mitt rum på kvällarna och tvärtom på dagarna, allt för att han ska vänja sig vid sitt rum. Kan det bli förvirrande eller kommer han inte märka det?

Sedan, när han inte ammas längre kommer han alltid sova i sitt rum.

Detta är mina planer so far. Skriv gärna era egna tips och hur ni med barn gjort/gör.

Hans låt går på repeat om och om igen.
Han ville ha den på vårat bröllop. Han spelade den så många gånger för mig. Han låg bredvid mig och försökte förklara storheten i låten, han älskade den. ♥

You ever want something
That you know you shouldnt have
The more you know you shouldnt have it,
The more you want it
And then one day you get it,
Its so good too
But its just like my girl
When shes around me
I just feel so good, so good
But right now I just feel cold, so cold
Right down to my bones
cause ooh...
Aint no sunshine when shes gone
Its not warm when shes away
Aint no sunshine when shes gone
And shes always gone too long
Anytime she goes away

Wonder this time where shes gone
Wonder if shes gone to stay
Aint no sunshine when shes gone
And this house just aint no home
Anytime she goes away

I know, I know, I know, I know,
I know, know, know, know, know,
I know, I know,
Hey I ought to leave
I ought to leave her alone
Aint no sunshine when shes gone

Aint no sunshine when shes gone
Only darkness every day
Aint no sunshine when shes gone
And this house just aint no home
Anytime she goes away

(länk)

Ser alla era fina kommentarer och inser att jag inte hinner svara på alla även fast jag så gärna vill.
Försöker i den mån det går.
Iallafall, vill ni mig något, en fråga, en tanke ,bara en fundering eller vad som helst så mejla mig på

[email protected]


♣

Inte alls likt mig men i onsdags fick jag sådan panik och längtan att jag knappt klarade att stå upp.
Har aldrig upplevt det förut, världen runtomkring mig bara försvann och jag kände mig yr. Blev rädd också, detta är inte jag. Jag är stark, jag klarar detta.
Maya min ängel kom och nattade Kaspian nästan tre timmar för tidigt men han somnade, sedan låg hon med mig i sängen tills jag somnade och sov här hela natten.

Torsdagen var hon tvungen att jobba men hon ringde Linus som tog ledigt från jobbet för att hjälpa mig. Är så otroligt glad att jag har så fina vänner, älskar er!
Han var här hela dagen, jag låg mest i sängen och stirrade in i väggen men han pulade med Kaspian och kom in med honom när han ville ha mat och gick promenad och lekte.

Idag är det lite bättre, tänker inte utan gör bara sakerna jag måste men känner mig bara matt.

Huvudet är helt tomt och det är nästan lika illa som att ha miljoner hemska tankar i huvudet.
Detta inlägg tillexempel har tagit mig hela dagen att skriva.

Pratade även med Rikard idag, han sa att detta var normalt "sorgs-depressionsåterfall i högre grad" eller något sådant. Han bad mig ta det lugnt men ändå ha kontakt med vänner och röra på mig för att fortast möjligt komma tillbaka igen.
Lite tråkigt att jag fick ställa in min träff med Anna idag, tjejen jag har haft mejlkontakt med i snart ett år. Hon förlorade sin kille i tsunamin så vi har utbytt mycket tankar och funderingar.
Hon förstod mig mycket väl idag när jag ringde och hade tom upplevt samma sak och gav mig lite tips och peppande ord.
Stora kramar till er alla!

jag orkar inte.
Han ska ju vara här nu.

... idag.

Vi båda sov länge och gick skön morgonpromenad innan frukost och jag köpte gott bröd och latte som jag avnjöt tillsammans med Cosmopolitan. Ganska tråkigt nummer faktiskt. Fast jag älskar den i vanliga fall, plus att den är så perfekt i det lilla formatet. 
Kaspian är jätteglad nuförtiden och det är jättekul då det är lätt at få fram stoora leenden genom lek och bus. 
 
Nu sover han men jag ska väcka honom, ska bestämma rutiner nu. Som jag ska hålla på stenhårt. Han är tillräckligt stor för att ha samma rutiner i någon månad nu.
Han kommer sova
20.00 - 02.00
02.00 - 09.00
10.30 - 12.00
15.00 - 16.30

Tror jag iaf, ska testa detta och se om han funkar med dem.
Jag skulle kunna få ca 8 timmars sömn om allt går som det ska och det skulle vara så välbehövligt. Tror dock att han kommer vara gnällig på att somna redan vid åtta men det ska gå.
Detta är mina planer nu, kommer kanske ändra om dem idag när jag får tänka lite. Skulle vilja att han sov mellan typ 12 - 15 men han är morgontrött och då skulle det inte funka med att sova för kvällen vid 20...
Jaja, ska ringa mamma och surra lite nu innan  han ska väckas och få mat.

Precis hemkomna från mysig helg med mat, prat och träffar med gamla vänner och familj.
Hann även träffa Rouzbehs syster som var här nere med deras nyfödda Emelie.
Vi grät lite och pratade minnen, skönt.

Emelie var helt underbar, snäll som en ängel, sov hela nätterna igenom.
Var vid graven två gånger, en gång själv och en gång med Kaspian, Rouzbehs syster och mamma och pappa. Den var så fin, så mycket folk som lägger blommor,brev och saker.
Jag planterade om med nya fina höstblommor.


Så overkligt.

Nu idag ska vi bara packa upp, ta det lugnt och komma in i rutiner igen =)
kram på er

Åker till Kalmar och graven över helgen. Kaspian sover nu så ska bara bära ner honom i bilen sedan åker vi.
Ska stänga av mobilen i helgen. Ingen bloggning heller.

Ronnie Sandahl har skrivit denna träffande text;
"Tänk dig. Du går till jobbet och du är livrädd för att bli spöad, hånad, utstött. Det har du varit i flera år. Under en lunchrast blir du fasttejpad vid ett träd. Runt dig står kollegerna och skrattar. Du skriker. Anders på tekniken tejpar över din mun med eltejp. Lotta på lönekontoret tar bilder. Snart ska de spridas på nätet, så att alla kan se.
Låter det som en mardröm?
Här är Douglas, 14. Det är hans liv."

Och som en kommentar till detta ger jag er nu en tankeställare;
Vad vill man helst? Att ens barn ska bli mobbat eller bli en mobbare?
Kommentera friskt! Jag ska diskutera detta i helgen med kära familjen och nära vänner.

Tänk vad det får för inverkan på dagen när jag fick ta mig en rejäl dusch och raka benen, tid att smörja in mig och blåsa håret medan Maya gick promenad med prinsen.
Hela dagen har känts helt harmonisk=)
Lunchade med Anna från jobbet.
Nu ska vi hänga tvätt här, sedan amning och lite gröt och sängdags för Kaspian.
Har massa räkningar att ta tag i.. :(

Mår mycket bättre idag, den där muren får jag ta mig över när jag vill.
Just nu ska jag koncentrera mig på Kaspian, mina vänner och mig själv.
Gick en lång promenad ner till Skansen och tillbaka vid vattnet. Mysigt med lugn musik i iPoden.
Sedan har vi bara tagit det lugnt jag fryser hur mycket som helst, har tshirt, tjocktröja och fleece och fryser ändå.
Ska byta om till mysbyxor och raggisar ist. för jeans och dansa runt lite till bamsemusik =)

Maya och Robert kommer på middag ikväll och sover även över då de byter golv i deras lägenhet.
Älskar min fina bäddsoffa då jag alltid har två extra sovplatser och blir det fler finns min dubbelsäng + madrass!
Tänkte göra vanlig enkel saffransfisk med potatis. Gott och snabbt att göra.
Bara lägga fiskblock i smord form, hälla över saffransgegga och in i ugnen och koka potatis.

Nu ska Kaspian få några skedar potatis och jag värmer en billyspanpizza... Är faktiskt jättesuugen.
pussar

Jag vet inte om allt detta beror på att jag tog av mig ringen idag.
Mina händer är nakna och jag klarar inte det.
Jag la mig i sängen och kände att här ligger jag. Jag orkade inte gå upp, jag grät inte.
Bara låg och tänkte, på hur allt kommer bli. Försökte föreställa mig en vardag med skola, jobb och ... en kille?
Nej.
Nej.
Det finns inte, jag blir arg på mig själv. Samtidigt som jag har en otroligt stor barriär jag måste ta mig över.
Även fast jag VILL ha någon ny så kan jag inte. Det skulle inte funka. Jag skulle störa mig på allt hos honom som inte var som hos Rouzbeh.
Jag skulle jämföra dem, jag skulle bli arg på honom för att han inte gjorde som Rouzbeh.
Men ändå vill jag bli älskad. Och jag vet att Rouzbeh vill att jag ska känna mig lika älskad som jag gjorde av honom.
Och det är en stor mur jag måste ta mig över innan jag kan vända blad på min bok och öppna mig för någon ny. Lära känna någon ny, lära någon ny hur jag helst vill ha mitt kaffe. Hur jag helst blir väckt på mornarna, att jag inte tycker om ärtor.
Allt det där Rouzbeh redan visste.
Det känns så jobbigt, tidskrävande och en tid jag inte vill lägga.
Men så tänker jag lite till. jag vill ju bli älskad. Och för att jag ska känna mig älskad måste jag komma över muren.
Jag ska komam över den muren och det känns skönt att jag ska komma tillbaka till vardagen med jobb och dagis långsamt.
Kaspian kommer inte börja gå på dagis full tid förrän 2009.
Jag är sjukskriven nu och tar därför ut mina mammamånader nästa år och sedan går jag tillbaka till jobbet 50% för att sedan trappa upp det till 75% .

Jag ska över den muren för jag orkar inte allt detta själv.
Jag känner  mig glad när jag tänker tanken, men samtidigt får jag sådana enorma skuldkänslor.
Mot Kaspian.
Mot mig själv.
Mot Rouzbehs föräldrar.
mot mina föräldrar.
Mot mian vänner.
Vad ska de säga?
Det enda jag vet kommer lösa alla problem och missuppfattningar är att PRATA.
And I will talk.
För jag har bestämt mig nu, jag ska över muren.

Men samtidigt känns allt precis lika jobbigt. Det är det som är värst. Jag vet aldrig riktigt vad jag känner.