Miss mum

Hej!
Sitter och dricker lite the efter en helt galen dag...
På förmiddagen var det bestämt att Rikard skulle ha Kaspian några timmar och jag skulle få gå på stan i lugn och ro...
Efter en timme ringer han och är helt förtvivlad, jag hör Kaspian helt hysterisk i bakgrunden.
Skyndar mig hem men han skriker och skriker hysteriskt vad vi än gör.
Jag som är väldigt van med min lugna Kaspian fick panik eftersom jag inte visste vad som var fel så jag började också gråta..
Efter kanske en timmes gallskrikande tystnade han iallafall och somnade av utmattning och jag var hur rädd som helst och satt med handen på hans mage för att se att han andades... Hemskaste känslan i världen... aldrig varit så rädd tror jag. Jag vet inte varför men det var bara som om något var så fel när han skrek så mycket..

På eftermiddagen tog iallafall jag och Kaspian bilen ut till graven och jag kände sådana enorma skuldkänslor när jag sa att VI skulle åka hem till RIKARD och äta middag. 
För det första kändes det som om jag tog hans son ifrån honom på något sätt.
För det andra så har jag nog knappt ännu fattat att han faktiskt är borta... Känner mig så otroligt otrogen och fel när jag är med Rikard... 
Han är iallafall underbar och förstår så bra och vi kan prata om det och ibland orkar jag inte ha kontakt någon dag då förstår han det..
Är otroligt glad att jag hittat en sådan fin och lugn kille... 

Nu ska jag iallafall sova... 
Kaspian har förresten helt underbara sovrutiner nuförtiden och vaknar runt nio...