Februari
I fredags var vi på middag med alla på Rikards mottagning, jättemysigt.
Dock satt vi båda med handen i fickan på mobilen IFALL mamma skulle ringa, självklart ringde hon inte.
Rikard hängde med de andra ut medan jag gick hem till våra två fina.
Allt hade gått jättebra och mamma var lite sur för att jag kom hem så tidigt :-)
Har nästan glömt hur fantastiskt det är att få följa en bebis utveckling, dag för dag.
Nu fäster hon blicken och kan långa stunder fixera blicken vid något och titta. Oftast på storebror som leker häftigt med sina bilar.
Hon kräks dock väldigt mycket, har fått en tid hos vår barnmorska imorgon för en liten koll. Rädd att hon inte får i sig så mycket mat när en tredjedel kommer upp igen...
Vill bara skriva hur tacksam jag är för Rikard. Denna underbara, fina och omtänksamma man är min!
Dock kommer stunder där jag tänker att samma sak ska hända med honom som med Rouzbeh.
Tankarna bara kommer utan att jag egentligen "tänker" dem, jobbigt.
Nu blir det gos hela familjen i soffan till Solsidan, Rikard har gjort cheesecake! <3
Dock satt vi båda med handen i fickan på mobilen IFALL mamma skulle ringa, självklart ringde hon inte.
Rikard hängde med de andra ut medan jag gick hem till våra två fina.
Allt hade gått jättebra och mamma var lite sur för att jag kom hem så tidigt :-)
Har nästan glömt hur fantastiskt det är att få följa en bebis utveckling, dag för dag.
Nu fäster hon blicken och kan långa stunder fixera blicken vid något och titta. Oftast på storebror som leker häftigt med sina bilar.
Hon kräks dock väldigt mycket, har fått en tid hos vår barnmorska imorgon för en liten koll. Rädd att hon inte får i sig så mycket mat när en tredjedel kommer upp igen...
Vill bara skriva hur tacksam jag är för Rikard. Denna underbara, fina och omtänksamma man är min!
Dock kommer stunder där jag tänker att samma sak ska hända med honom som med Rouzbeh.
Tankarna bara kommer utan att jag egentligen "tänker" dem, jobbigt.
Nu blir det gos hela familjen i soffan till Solsidan, Rikard har gjort cheesecake! <3
Kaspian & Kornelia
Min fina, fina blogg...
Har suttit och läst alla mina inlägg idag, från det första till det sista.
Gråtit o gråtit men också lett och fått minnen tillbaka, all min bearbetning efter Rouzbeh finns i text och det är något jag är otroligt glad för. Mest för min egen skull, så att jag i stunder som nu kan läsa.
Läsa och veta att livet går vidare.
Läsa och förstå hur mycket bättre jag mår nu än för två år sedan.
Läsa och förstå att jag har gått vidare.
Läsa och förstå att det är okej att gå vidare, Rouzbeh finns alltid, alltid med mig och Kaspian.
Jag mår bra just nu.
Nyår 09-10 firade vi med Rikard och några av hans vänner. Vi märkte att vi saknade varandra för mycket när vi gjort slut och började på nytt att träffas. Denna gång med ett lyckligt slut. Tror vi gick för fort fram första gången, jag var inte redo för ett förhållande och han var inte redo för ett heller, egentligen.
Men nu är vi här, i en fyra i Kalmar (flytta är jag så van vid nu att det går på en dag...) och jag vet att här kommer vi bo. Jag känner på mig nu att det är på riktigt.
Kaspian fick en lillasyster den 3:e januari.
En alldeles egen liten lillasyter. Jag och Rikard fick vår alldeles egna lilla dotter.
Kornelia föddes sent på kvällen, precis som sin bror.
Det är något alldeles fantastiskt att vara mamma till två, och framförallt att vara mamma och uppleva en bebis tillsammans med någon.
Just nu försöker vi anpassa oss till de nya rutinerna med en liten.
Kaspian går halvdagar på dagis och det funkar jättebra.
Ja, så livet är så himla bra nu!
Alla skuldkänslor jag kände mot Rouzbeh i början av graviditeten är borta, Rikard har hjälpt mig jobba bort dem och fått mig att förstå att rouzbeh är glad för min skull, självklart vill han mitt bästa och han som hade 5 syskon och älskade det, ville nog att Kaspian skulle få syskon.
Min fina Kaspian som snart blir 4 hela år! <3
Nepp, nu vaknar snart en Liten och vill ha mat. Vi är tjejer själva hemma ikväll, Rikard och Kaspian är hos Rikards föräldrar och äter middag. Jag är überförkyld... Hoppas på att inte smitta Kornelia...
Puss o Kram alla fina som kommenterat under mina bloggår! kanske blir det fler inlägg nu...
Har suttit och läst alla mina inlägg idag, från det första till det sista.
Gråtit o gråtit men också lett och fått minnen tillbaka, all min bearbetning efter Rouzbeh finns i text och det är något jag är otroligt glad för. Mest för min egen skull, så att jag i stunder som nu kan läsa.
Läsa och veta att livet går vidare.
Läsa och förstå hur mycket bättre jag mår nu än för två år sedan.
Läsa och förstå att jag har gått vidare.
Läsa och förstå att det är okej att gå vidare, Rouzbeh finns alltid, alltid med mig och Kaspian.
Jag mår bra just nu.
Nyår 09-10 firade vi med Rikard och några av hans vänner. Vi märkte att vi saknade varandra för mycket när vi gjort slut och började på nytt att träffas. Denna gång med ett lyckligt slut. Tror vi gick för fort fram första gången, jag var inte redo för ett förhållande och han var inte redo för ett heller, egentligen.
Men nu är vi här, i en fyra i Kalmar (flytta är jag så van vid nu att det går på en dag...) och jag vet att här kommer vi bo. Jag känner på mig nu att det är på riktigt.
Kaspian fick en lillasyster den 3:e januari.
En alldeles egen liten lillasyter. Jag och Rikard fick vår alldeles egna lilla dotter.
Kornelia föddes sent på kvällen, precis som sin bror.
Det är något alldeles fantastiskt att vara mamma till två, och framförallt att vara mamma och uppleva en bebis tillsammans med någon.
Just nu försöker vi anpassa oss till de nya rutinerna med en liten.
Kaspian går halvdagar på dagis och det funkar jättebra.
Ja, så livet är så himla bra nu!
Alla skuldkänslor jag kände mot Rouzbeh i början av graviditeten är borta, Rikard har hjälpt mig jobba bort dem och fått mig att förstå att rouzbeh är glad för min skull, självklart vill han mitt bästa och han som hade 5 syskon och älskade det, ville nog att Kaspian skulle få syskon.
Min fina Kaspian som snart blir 4 hela år! <3
Nepp, nu vaknar snart en Liten och vill ha mat. Vi är tjejer själva hemma ikväll, Rikard och Kaspian är hos Rikards föräldrar och äter middag. Jag är überförkyld... Hoppas på att inte smitta Kornelia...
Puss o Kram alla fina som kommenterat under mina bloggår! kanske blir det fler inlägg nu...
