Kalmar över helgen
Ska stänga av mobilen i helgen. Ingen bloggning heller.
Ronnie Sandahl har skrivit denna träffande text;
"Tänk dig. Du går till jobbet och du är livrädd för att bli spöad, hånad, utstött. Det har du varit i flera år. Under en lunchrast blir du fasttejpad vid ett träd. Runt dig står kollegerna och skrattar. Du skriker. Anders på tekniken tejpar över din mun med eltejp. Lotta på lönekontoret tar bilder. Snart ska de spridas på nätet, så att alla kan se.
Låter det som en mardröm?
Här är Douglas, 14. Det är hans liv."
Och som en kommentar till detta ger jag er nu en tankeställare;
Vad vill man helst? Att ens barn ska bli mobbat eller bli en mobbare?
Kommentera friskt! Jag ska diskutera detta i helgen med kära familjen och nära vänner.
Ha det så jättebra tjejen! Tänker på er! Och ta det försiktigt i trafiken! (kram)
Det är så hemskt med mobbare och för dom som blir mobbade. Hoppas Erik inte blir något av dom utan någon som försöker att hindra det!
självklart hoppas man på att ens barn inte ska bli något av ovanstående. Men nu handlade ju inte inlägget om det, om man måste välja mellan pest eller kolera vad föredras då?
Jag blev själv mobbad på mellanstadiet, på det hemskaste vis. Inget jag önskar något, samtidigt som den tiden gjorde mig stark, gav min en stor dos empati och lärde mig mkt om mig själv och andra människor. Mobbaren vet nog inte mer nu än hon gjorde idag....
så av den anledningen väljer jag mobbad..även om det absolut inte är något jag önskar mitt barn.
Jag blev oxå själv mobbad, det började på mellanstadiet och dog väl ut någongång i gymnasiet så jag vet vad det innebär. Jag lärde mig att leva med det men när jag tänker på det nu så mår jag skit! Det finns ingen rättvisa!
