Tråkigt väder
Kaspian är lite seg idag, Inte ett enda leende har jag fått hur mycket jag än har busat och sjungit och dansat..
Men, alla har vi ju dagar då vi känner oss lite sega och trötta.
Nu sover han iallafall efter lite broccoli som jag kokat och mixat.
Ska börja med ännu fler olika smakportioner nu och försöka ta bort ett amningspass helt.
Har iallafall varit duktig idag och gjort efterrätten tills imorgon, hemmagjord kokosglass med nötter.
Måste komma ihåg och ta fram kyckling på tining också..
Nu ska jag ta en dusch och försöka hinna tvätta en maskin innan skrutten vaknar.
Pussar
Hej, har precis hittat hit! Vilken underbar stark mamma du är! Kram på dig & Kaspian!
Vart ska jag börja, vad ska jag säga?
Du har säkert många ggr fått höra att du är stark o att vi som utomstående gråter när vi läser er berättelse. Inget undantag från min sida, du ÄR stark o jag gråter när jag läser.
Jag önskar dig och Kaspian all lycka, många kramar från Suzanne!
Jga beklagar verkligen din djupa sorg!!! Du är en fantastiskt stark människa som berört mig djupt då jag läst resten i din blogg! Önskar dig och Kaspian ett fantastiskt liv! Stor kram
Vad man än säger så känns det som det blir fel.. man vet inte vart man ska börja. Hittade hit ikväll och har läst igenom hela din blogg. Jag blir så ledsen och höra vad du har gått igenom och fortfarande gör.. Vi i min släkt, har haft en liknade händelse för mer än ett år sen.. Jag kan inte på något sätt sätta mig in hur du känner, hur det känns att förlora sin älskade! Jag tänker i alla fall på dig! KRAM!
Det finna INGA ord som skulle kunna få dig att må bättre, INGET kan man säga för att du skall få din kära R tillbaka. Fast jag önskade. Jag läste, grät och gråter mer. Jag tänker på hur starka vi människor egentligen är. Hur mycket man klarar av trots att det är så fruktasvärt. Att man får ett hål i sitt hjärta som A-L-D-R-I-G läker. Ett hål som föralltid kommer tillhöra den saknade. Men att man försiktigt lär sig att leva MED sitt hål, att gå vidare. Jag tror aldrig man kan förstå, men kanske kan man en dag acceptera?
Vi kan aldrig förstå det Du går igenom, vi kommer inte ens i närheten. Ändå är smärtan för det Du upplever stor. Väldigt stor. Jag önskar dig och din älskade son allt gott.
Många Kramar Sanna.
Instämmer i allt som de som skrivit ovan här. Din berättelse gick rakt in i mitt hjärta och jag tänker mycket på dig. Kramar till dig och eran son.
Tack, Återigen vet jag inte vad jag ska skriva, blir så glad och rörd över era kommentarer till mig och Kaspian. Jag kommer acceptera det en dag, absolut. Jag gör det redan vissa stunder. Sedan fylls hålet också av glädje och inte djup sorg efter ett tag, tror jag, Hoppas jag.
