Tankar
The Notebook och jag började gråta, allt bara kom över mig.
Vi kommer aldrig mer ses igen min älskade.
Jag kommer aldrig mer få höra dig skratta min älskade.
Du kommer aldrig få se din son le min älskade.
Blev så rädd av mina tankar, tog upp Kaspian som fortsatte sova i min famn och kände mig trygg igen.
Han är det finaste jag har och jag har fått honom av den man jag älskat mest i hela mitt liv.
Rouzbeh gav mig det absolut finaste,Kärlek, DUBBEL kärlek. Nästan TRIPPEL kärlek om jag ska tänka hur lycklig jag var och öste över alla kärlek när jag var med honom. Sedan Kaspian, som jag älskar mer än något annat.
Innan jag blev mamma trodde jag inte att man kunde älska sitt barn såhär mycket.
"Det är väl klart man älskar det, det gör väl alla liksom" Men jag trodde ALDRIG att man kunde känna sådan här kärlek, det är inte samma kärlek som till sin pojk/flickvän, utan en kärlek som nästan gör ont.
Jag vill kunna ta bort allt från hans liv i framtiden som kommer göra honom illa. Sår på benen och sår i hjärtat. Men samtidigt vill jag att han ska uppleva livet, och livet innebär glädje, och sorg.
Den enda önskan jag har just nu är att få vara med om hans liv. Se hans kärlek till sina barn. Se hur hans flickvän ser på MIN son med kärlek i blicken. DEN kärleksblicken, Jag vill se hur hon ser på deras barn. Se dem hålla om varandra. Se deras liv.
Men mest av allt just nu så önskar jag att jag kunde få se det med Rouzbeh. ♥
jag gråter när jag läser det här...
Jag förlorade min mamma för ett år sedan på måndag. Jag vet att det inte är samma sak att förlora sin själsfrände. Men jag vet ändå vad du går igenom.
Tror att det är svårt för folk som inte mist någon som står en så nära att förstå.
Jag är verkligen ledsen över det som hänt dig... Du vill säkert inte att folk ska tycka synd om dig osv. Men jag kunde inte låta bli att skriva ett inlägg och säga att jag finns här ute och vet vad du går igenom. Det som känns ännu mer fruktansvärt är att din son aldrig får träffa sin pappa och att din sons pappa aldrig fick se sin son. Men han har gett dig någonting underbart.
Usch det här inlägget blev säkert bara drygt...
Men skickar i väg det nu innan jag ångrar mig...
Du är så stark!
Lycka till med din son... Din älskade lever vidare genom honom...
Hälsningar
EMMA
Har nu läst hela din blogg, och den berör verkligen. Tårarna har i stort sett varit påväg ner för min kind under varje nytt inlägg.
Du är så stark som klarar detta så bra, du är sååå duktig!! Och din son kan skatta sig lycklig som har en sån mamma med så mycket kärlek att ge. Du verkar verkligen vara en underbar mamma!
Många kramar, Daniela.
Mina tårar rinner ner för min kind.. jag förstår att detta är inte lätt!!!
GUD finner inga ord vill bara komma och krama om dig och din son..
Du är så duktig som kämpar, SÅ stark och så underbar!
KRAM!
Har läst hela din blogg nu, det måste vara hemskt att gå igenom det du gjort. Jag gråter nu, det är så sorgligt. Men du är verkligen stark och kommer klara dig! Lycka till med din son, som för övrigt har ett väldigt fint namn =) Kramar Malin
Vill bara säga att du är oerhört duktig!
Jag har nyss läst hela din blogg, och jag vågar säga att jag VET att Kaspian kommer att älska att läsa det du skrivit när han blir stor.
Du är underbar!
Nu har jag läst varenda inlägg och känner mig helt mållös. Vilken styrka du har! Jag tror aldrig att jag skulle orka mig igenom en sån här smärtsam händelse. Jag önskar dig och Kaspian ett stor lycka till. Ni är en otroligt sammansvetsad liten familj! Att ha gått igenom det ni har gjort kräver enormt mycket kärlek och styrka. Jag är så glad för din skull att du har hittat Rikard som en nära vän! Någon som verkligen förstår dig. KRAM EMMA
Ja visst är det fantastiskt, den där otroliga förlamande kärleken man känner för sitt lilla barn. Man blir alldeles tårögd när man ser på det och man får tung ångest när man tänker på alla svårigheter barnet ska behöva gå igenom i livet utan att man kan hjälpa det...
Tänker på er.
//E
Din älskade finns säkert där hos er,runtomkring er, ser er vackra son, ser dig och saknar er.
Du måste vara oerhört stark som lyckats gå igenom nåt sånt här!!!
Nu har jag läst igenom din blogg, tårarna rinner neröfr kinderna och det verkligen gör ont i hjärtat... Hur klarar man något sådant? Du är så stark och så fantastisk! Jag önskar dig verkligen all lycka i framtiden! <3 // Elin
tänk att den kärlek som du har upplevt med R söker andra efter en hel livstid!! Och många finner den aldrig! En stor kram till dig och lille Kaspian.
Ville bara skicka en stoooooooor kram till dig. Du är en sån fantastisk mammma! Önskar dig och eran son all lycka i livet!
Har nyss läst igenom din blogg och som de flesta anda sitter jag och gråter. Skickar en stor kram till er! KRAM!
Hej, ville bara säga att du är otroligt stark som är en så bra mamma till Kaspian!! Jag grät när jag läste om din man, så himla sorgligt... Men jag vet att du och din son kommer få ett underbart liv tillsammans! Kramar
TacktackTACK tjejer, Som skriver så fina ord. Skickar kramar tillbaks till var o en av er!
Du berör verkligen med dina ord. Man kan sätta sig in i din situation och jag tycker du skriver enormt bra! Fortsätt med det. Du är stark, otroligt stark. Kaspian kunde nog inte ha en bättre mamma. Ta hand om er!
