Miss mum

Idag kom min mamma och min mormor på besök upp till storstan:-)
Så kul och det är troligen sista gången mormor reser så pass långt, hon är inte bra längre=(
Men därför känns det jättebra att hon har varit här, hon blir glad o pigg när hon får vara med Kaspian och han blir lugn i hennes sällskap också.
Mamma och jag tog en promenad och hon var "barnvakt" och var så stolt att han inte gråtit en enda gång, jag blev också gråtfärdig och stolt. Över henne och över Kaspian. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon ska leva så länge att han kan få minnen av henne.

Köpte gott och fikade, vid sex åkte de till en gammal vän till mormor hon ville besöka och äta middag hos.
Vi skulle egentligen ha följt med till Kalmar ikväll men jag kände bara Neej.
Kaspian har fortfarande inte bajsat, trots att han har ätit katrinplommonpuré två gånger.
Jag är sjukt trött och tror inte att jag orkar graven just nu. Minnena är glada så nu vill jag leva på dem ett tag!
Kaspian sover på balkongen rejält inbäddad så jag ska passa på att dammsuga.

Pussar och tack för kommentarerna i inlägget om skolfotot. Det börjar verkligen gå för långt. Sverige vågar inte stå upp för sitt eget land i rädsla för att uppfattas rasistiska. Det är I N T E rasistiskt att sjunga nationalsången, bära blågula kläder, tala om att man faktiskt gillar sitt land eller att ha en svensk flagga på flaggstången.
Det är däremot rasistiskt att märka utlänningar, tala om hur mycket man ogillar dem, avskärma dem från samhället, behandla dem olika osv..