Dålig dag
Jag fick inte mycket sömn inatt, Kaspian gallskrek hela morgonen, och när jag blir ledsen och frustrerad börjar jag genast tänka på R, vilket får också mig att gråta.
Så när klockan närmade sig tolv, Kaspian gallskrek fortfarande, jag hade inte ens fått någonting i mig, Så slumrar han till. Jag tackar högre makter, lägger honom i sin säng. tassar ut, tänker att nu ska jag äta frukost.
Nehe, ingen mjölk hemma. Brödet var torrt och jag hade nästan inget pålägg.
Jaja, jag har iallafall havregryn och vatten tänker jag. Blandar, micrar, häller på sylt, börjar äta och märker att jag inte haft i något salt... Jag kan inte blanda i heller eftersom jag redan haft på sylt.. Tårarna rinner ganska bra här kan jag säga. Jag pinar i mig geggan och bestämmer mig för att ta en liten nap jag med, smyyyger in i rummet, trampar såklart på en boll med taggar, en hård boll med taggar.
Svär diverse fula ord en mamma inte ska göra i samma rum som sitt barn, högt.
Och så var karusellen igång igen, spänn fast säkerhetsbältena, ta upp din gallskrikande son, gå runtruntrunt i lägenheten i nästan två timmar, Tvinga i honom lite potatis som istället för munnen hamnar på golvet, hela skålen. Kokade bara en potatis också..
Här blir jag så less på allt att jag bara sätter mig i soffan med Kaspian i famnen och bara grinar.
Och då somnar han!
Men jag är så livrädd att han ska vakna så jag vågar inte lägga honom i sängen, så jag somnar i soffan, sittandes.
Vaknar och har nackspärr. Kliver på samma j*vla hårda boll med Kasp i famnen men lyckas lägga honom i sängen.
Sedan går jag ut i köket, och skriver av mig. Och det känns faktiskt lite bättre.
Nu ska jag komma ur sovkläderna..........
Sedan handla.
Och dammsuga.
Fast jag misstänker att hela kvällen kommer spenderas åt att trösta en vild son.
Hoppas ni har haft en bättre elfte september.
Hej!! Hittade din blogg via någon annans. Och nu har jag läst alla dina inlägg och tårarna rinner. Måste få säga att du är så otroligt stark, ingen ska behöva gå igenom det du har. INGEN är värd det..
Jag vill önska dig och din son all lycka och framgång i livet.
Kramar
HEJ!!
KAn känna igen mig i det du skriver! Man blir så frustrerad på ngt sätt, samtidigt får man lite dåligt samvete för att tålamodet ibladn tryter. Alla känslor kan bara svalla över!
Tycker att du gör ett toppen jobb som mamma!
Jag är mamma till en lite Gustav som är 8 månader, snart.
Många styrkekramar till dig!
Vissa dagar är bara katastrofala! Vet exakt vad du pratar om..Själv sitter jag fortfarande i min morgonrock och klockan är redan 11. Är lite ledsen..har stora problem med min man och vet inte om vi kan fortsätta leva ihop..har 2 småbarn...Samtidigt kan jag känna mig otacksam när jag läser din blogg för jag har ju inte förlorat någon jag älskar..
Kram
Hej! Jag hittade din blogg av en slump och har börjat läsa den! jag måste bara säga att du gör det för jävla bra alltså! Jag blir så ledsen när jag läser det hemska du har behövt uppleva, jag vet hur det är att förlora en nära! Kram /Caroline
Aw :( Hoppas du får en bättre dag idag, än igår. Tänk på att livet är som en bergodalbana, ibland går det upp och ibland ner. :)
Känner igen mig i att allt bara blir fel och pojken inte vill sova å bara gnäller. Erik hade kolik i 5 månader och känns som ett under att man klarade av det. Men sen är dom helt fantastiska och underbara nästa sekund. *kram*
Tack alla, Sänder många styrkekramar till dig Y! Tänk på att hur ni än gör kommer det tider när allt blir bättre precis som Daniela skriver, försök se framåt. Oj, Marie du är lite av ett under som klarade det ju =) kramar till er alla
