Miss mum

Utekvällen gick jättebra! Jag nattade Kaspian innan jag gick, jag kom hem vid tolv och då hade han inte varit vaken en enda gång!

Vi åt gott på restaurang och mötte upp hennes pojkvän på en bar där vi delade på en flaska rött.

Idag har vi iprincip inte gjort någonting.

Jag blir så bortskämd och får så mycket energi här, jag börjar få ångest över när vi ska åka hem och det känns inte kul...
Där ska jag fixa allt själv, här blir jag så bortskämd med långa duschningar, lugna frukostar, egentid och framförallt sällskap. Maten smakar så mycket godare med en vuxen person mittemot i can tell!
Det är så mycket roligare att laga finare måltider till någon mer än sig själv.
Det är både underbart och hemskt att vara så nära graven faktiskt. Jag saknar honom mer och speciellt när jag tänker alla dessa "ångesttankar" över att komma hem. Jag blir arg också.

Ser på Mia och Törnblom och uppmanar er alla, gå nu och krama den ni har närmast er! Barn, sambo, förälder, kompis. Jag har varit bortskämd under hela min uppväxt med många kramar och uppmuntande och älskande ord. Jag har alltid haft klart för mig att mina föräldrar älskar och stöttar mig no matter what även om vi bråkade så rutorna skallrade.
Det är precis så jag vill att Kaspian ska känna sig också. Han ska få så många kramar och älskande ord, som han i sin tur kan föra över på sina barn och respektive i framtiden.
Har man inte chans att ge en kram till den man vill så skicka ett sms, bara ett "jag tänker på dig" "du är bäst" eller liknande kan pigga upp någons dag! Så enkla medel får så stora resultat!

Nu ropar Rikard att en otröstlig kille vill till mamma..