Mmmm.
Känner mig helt konstig och vriden på något sätt.
Uppriven, kanske.
Att gå promenad på gatorna jag och Rouzbeh gick handihand nyförälskade.
Att se in i våran gamla lägenhet vi köpte tillsammans.
En etta på 43 km2, närhet.
Att sitta i parken där vi låg och pratade om framtiden och skrattade.
Staden vi träffades i. Staden vi spenderade en hel sommar tillsammans i.
Varför?
Går och lyssnar på Rouzbehmusik o gråter. Det är skönt.
Precis som de kommentarer jag fått säger, Hade inte Kaspian inte funnits hade jag aldrig klarat det här. O Rouzbeh lever vidare. Såg foton från när han var liten nu i helgen och Jesus vad lika de var!!
Kaspian hjälper mig att inte falla ihop, att inte ligga i sängen hela dagarna o gråta. Hur mycket jag än vill så måste jag gå upp o klä på mig, äta frukost o bädda sängen. Annars funkar det inte med ett spädbarn. Just det måstet är min räddare i nöden, Kaspian.
TACK,
Den här låtraden skickade R till mig när vi precis blivit ett par.
Han skrev hur lycklig o tacksam han var, hur mycket vi skulle uppleva tillsammans. Att han längtade.
McFly.
We spoke for hours
she took off my trousers
Spent the day laughing in the sun
We had fun
And my friends they all looked stunned yeah yeah
Dude she's amazing and I can't believe you've got that girl
du är så stark!
