Miss mum

Jag la Kaspian i vagnen imorse och vi skulle, precis som vanligt gå promenad så han fick somna i vagnen.

Vi gick genom stan och jag blev somvanligt nostalgisk, men för första gången. GLATT nostalgisk, alla fina stunder vi haft i min minimala etta, alla skratt och hans röst om hur mycket han älskar mig klingade och helt plötsligt stod Rikard, psykologen framför mig.

Jag visste inte om han kände igen mig men sa hej, och visst kände han igen mig...
Vi stannade och pratade allmänt, han var påväg o ta en fika så jag och Kaspian hänkade!
Han är så otroligt glad och varm på något sätt. Vi satt på cafeét i två timmar och pratade.
Kaspian vaknade och ville ha mat precis när vi skulle skiljas åt så det blev hastigt men han tog mitt mobilnummer.
Jag tror att Rikard kan bli en väldigt nära vän till mig, vilket känns skönt!
Behöver nya vänner, nya perspektiv o liknande.
Nu ska jag ju absolut ínte ta något i förskott men vi har sms:at hela kvällen och jag har skratta många gånger vilket jag behöver.
Nu ska jag ge Kaspian mat och natta honom, tänkte somna till Livräddarna 22.35.,
KRAM