Jobbigt
Kan inte sova, när jag väl får igång tankarna slutar de aldrig snurra.
Kollar på gamla foton, sommaren 2000. Vi var nykära och klängde på varandra på varenda kort.
Sitter i äter havregrynsgröt med Maya och pratar, mys.
Lillkillen sover i renbäddad säng, han somnade I DEN, inte i min famn. Maya la honom så han kanske fattade läget.
Jag är så glad att jag fått en glad och "lätt" pojke.
Han älskar o se nya ansikten och är inte rädd.
Jag tror alla bebisar utvecklar sin personlighet redan i magen, de känner mammas känslor och utvecklas därefter.
Eller?
Några timmar nu har varit jobbiga då alla tankar varit hos Rouzbeh.
Det "äckliga" kommer över mig.
Hur kan en människa, ett liv bara försvinna?
Poff, borta.
Det är så overkligt.
Ser han oss nu? Känner han mina tankar?
Vad tänkte han sekunden innan han dog?
Maktlösheten kommer över mig igen, det klåfingriga, jag vet inte var jag ska ta vägen. Vill bara skrika.
Jag kommer på mig själv ibland när jag pratar om det, jag stampar med fötterna i golvet.
Det kommer myror i hela kroppen på mig, jag vet inte varför.
Maya är världens bästa lyssnare, TACK för att du funnits med mig under det jobbigaste (och lyckligaste) året i hela mitt liv.
Alla känslor är så blandade, pratar med en tjej på mejlen som miste sin kille i flodvågen.
Hon har nu kunnat börja se efter andra killar och dejta.
Hon frågade mig.
Jag vet att jag förr eller senare kommer hitta någon ny men nu känns det så avlägset. VÄLDIGT avlägset.
Just nu känner jag skam o skuld över att jag ens tänker på det.
Rouzbeh är den enda.
Jag är samtidigt så rädd, om jag hittar någon ny som jag känner mig trygg med kommer jag tänka på hans fel o brister som något Rouzbeh inte hade? kommer jag alltid relatera till R?
Jag tror på att R finns med mig i vardagen, hur kommer då HAN känna sig när jag träffar någon ny? Kommer han känna sig sviken? kommer jag svika R?
Kaspian, kommer han acceptera? Hur ska jag berätta för honom när han blir äldre? Jag vet att jag ska börja berätta för honom så fort han kan förstå, men hur kommer han reagera?
Allt bara flyter runt o blir en enda jävla vidrig röra. ..
orkar inte
<3
Jag har läst hela din blogg nu och kan bara säga DET GÖR ONT I HJÄRTAT!Kan inte tänka mig hur det känns för dig!Du verkar vara en grymt stark tjej!Förstår verkligen att det går upp och ner, det kan inte vara lätt! *kramar*
Jag finner inte ord.
N, ingen kommer någonsin klandra dig om du hittar någon ny man. R kommer gjädjas med dig, för jag är övertygad om att han ser dig på något sätt just nu. och Kaspain kommer inte tycka illa om dig för det! din son kommer vara så stolt över att han har en sån mamma som var stark och inte gav upp när det var svårt. du ska aldrig tvivla på dig själv! du är stark, och du kommer klara detta jättebra. jag och många med mig är imponerade! jag tänker på dig.
Tack tjejer!!!!
Era ord Värmer oerhört! <3
Gud alltså, finner inga ord. Gud så otroligt orättvist och hemskt. Tycker du verkar vara en otroligt stark tjej, du kämpar på för dig och din sons skull. Styrkekramar till dig, det kommer bättre tider. Jag är övertygad om att R (eftersom han älskade dig så mkt) inte önskar nått hellre (med facit i hand) än att du ska träffa någon ny som gör dig lycklig. Han hade inte velat att du skulle må dåligt och vara ensam resten av ditt liv. När man älskar någon så mycket så vill man att den andra ska vara lycklig. Är övertygad om att han ser dig och er son och finns hos er ändå på nått sätt och är stolt över hur fint du tar hand om er son. Önskar dig all lycka i framtiden. Styrkekramar i massor! Kram C!
