hur vi träffades

Rensade garderoben lite smått förut när Kasp sov. Hittade en gammal dagbok från tiden jag träffade Rouzbeh.
Grät o grät o grät. Började sedan skriva lite om hur vi träffades. Har aldrig fått det i text förut. Skönt, Ska skriva ut lite texter från bloggen och sätta in i Kaspians bebisbok =)

1999 bodde jag i min etta i Kalmar. Min pojkvän gjorde slut. Jag kände att jag ville "göra något" i livet.
Sökte jobb och lägenhet i Stockholm.
2000 Var jag färdigflyttad men hade min lägenhet kvar i Kalmar. Jag var hemma en helg och skulle gå ut med mina gamla vänner. Träffade en kille som var från Kalmar, precis som jag. Men bodde i Stockholm.
"Träffade en kille som också bodde i Stockholm men hade rötterna sina i Kalmar! Han fick mitt mobilnummer och vi skulle fika någon gång. Kul med någon med samma fula dialekt i fina Stockholm.."

13 September 2000 fikade på McDonalds. Fancy i know. Men vi satt i deras lädersoffor i säkert tre timmar och pratade. Jag slogs av hur lugn och ändå sprallig på samma gång han var. Inget klick men jag tyckte han var supertrevlig och behövde nya vänner så vi bestämde ytterligare en träff.

"Fikade med Rouzbeh för andra gången idag. Han skjutsade mig hem."

Fjärde gången vi skulle ses var hemma hos mig i min tvåa en lördag. Jag hade gjort middag och korkat upp vinflaskan.
Han hade med sig röda rosor och vi pratade och det sa KLICK. Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt kysstes vi som galningar i mitt lilla kök. Jag följde honom hem och kände mig helt lyrisk, lite som i en highschool-film. Vi blev lite nervösa när vi kom till hans port. "Här bor jag" sa han. Han gav mig en kyss och gick in. Jag blev inte det minsta besviken över att han inte bjöd in mig.

Jag gick till jobbet på måndagen och när jag sedan kom hem var ett pappershjärta upptejpat på min dörr.
Jag har kvar hjärtat än idag. Det betyder så himla mycket för mig. Ingen kille har uppvaktat mig på ett sådant sätt förut. På baksidan stod det Gillar Dig. och hans mobilnummer.

Sedan började vi träffas regelbundet. Vi sov i varandras lägenhet varannan natt och jag var aldrig så lycklig som en söndagmorgon när jag vaknade i hans famn och han sa "Kan vi inte bara ligga här idag?"
"Vi har inte gjort någonting idag. Bara kärlekat"

Första gången vi skulle äta middag ute fick jag en tunn silverkedja att ha runt handleden.
"Jag är kär i dig. Är du kär i mig?" Frågade han och det var som en brytpunkt. Nu är det jag och Rouzbeh.
Silverkedjan har jag på mig as we speak.

"När jag kom hem från jobbet hade Rouzbeh varit här och lagat mat och köpt massa blommor. Precis vad jag behövde, jag var helt slut efter jobbet!"

Första sommaren vi hade tillsammans tog vi ledigt hela sommaren och knökade in oss i min lilla etta i Kalmar.
Jag presenterade honom för mina föräldrar och vänner och han mig. Min mamma blev nog nästan lika kär som jag i honom..

1 September började vi båda jobba igen och träffades på kvällarna och helger.
Julen 2001 firade vi i Turkiet. Vi hade hyrt en lägenhet med en enorm balkong. En kväll sa han helt sonika
"Kan vi inte flytta ihop när vi kommer hem?"
"Rouzbeh sa att han tyckte vi skulle flytta ihop när vi kom hem!! Jag instämde och vi ska börja kolla på lägenheter när vi kommer hem. Är jag lycklig eller är jag lycklig?"

Vi kom hem, hittade en superfin trea så sommaren 2002 gick i flyttstädningens och flyttens tecken.
Jag har aldrig varit lyckligare. Vi hade fått iordning lägenheten precis som vi ville och hade världens inflyttningsfest.
Alla våra vänner från Kalmar och Stockholm var där. Våra föräldrar, syskon och släkt, alla vi kände var där!
Allt gick så himla bra. Vi började jobba och älskade och uppskattade varandra precis lika mycket trots jobb och vardagen.

 Sommaren 2004 båtluffade vi i Grekland. Den sista kvällen innan hemfärden morgonen efter hade vi picnic på ett berg i solnedgången. När vi började gå hemåt stoppade Rouzbeh mig, gick ner på knä och sa:?Natalie, Jag trodde inte att jag kunde känna sådan här stark kärlek till någon förut. Nu vet jag. Att jag vill göra allt för dig, jag kommer göra allt för dig. Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig? ? Sa Rouzbeh när vi gick hem från picnicen!! Jag sa JAA såklart! Är jag lycklig eller är jag lycklig?? Känslan, när vi satt handihand på flygplatsen. Med varsin ring på vänster ringfinger och sms:ade alla våra nära och kära ? Hej, nu är vi på väg hem från Grekland, Bruna glada och förlovade? ? Den känslan är verkligen så obeskrivbar.  Resten vet ni.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Jag ryser när jag läser de du skriver...
På ett sätt av välbehag, för den kärlek ni kände/känner för varandra...
På ett annat sätt av obehag då jag vet vad du fått gå igenom..
Men du verkar så stark ändå... Stå på dig!!
Kram

2007-08-16 @ 10:52:47
URL: http://nalgot.blogg.se
Postat av: sofia i gbg men skåning 34

jag gråter...finner inga ord!Var glad att du fick uppleva det..vissa får det aldrig!Stor Kram Sofia

2007-09-03 @ 21:16:38
Postat av: sus

Jag hittade hit via prinsessans blogg som jag följt flera månader. Och tårarna rinner och forsar nerför mina kinder. Jag kan inte förstå varför man ska utsättas för sånt här? Du verkar stark. Och du verkar vara en mycket god mor.
Gråter även när jag läser hur lycklig du var. Att du fått uppleva allt det. Det har du alltid kvar inom dig.
Jag kommer fortsätta kika in!

2007-09-09 @ 13:25:32
URL: http://susannesveamaria.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0